Satt och bläddrade igenom mammas bilder, en mapp som hon har på min hårddisk. Har inte kollat igenom alla bilder så noga, men gjorde det nyss. Hittade många underbara bilder på mormor och då brast tårarna. 

Jag har svårt att inse att du faktiskt inte finns hos oss här på jorden längre, men jag börjar nu ändå förstå att jag faktiskt aldrig mer kommer att få träffa dig.



Mormor älskade mormor, mamma och svärmor.

- Alla dessa minnen hon hade av oss när vi var små som hon ville berätta för oss.
- Denna söta mössa liknande en "plastpåse" av något slag hon satte på huvudet när hon stekte mat för att inte oset skulle sättas i håret.
- Den blommiga mysklänningen hon hade på sig hemma.
- Den berömda groggen mormor blandade med sprite och lite för mycket vodka(hon skyllde snabbt på synen). - Den berömda kalvsteken hon gjorde åt oss varje gång vi kom ner och hälsade på henne.
- Hennes snygga baddräkt med hennes söta päronformade mage.
- Hennes tappra försök med att lära sig datorer, allt för att bara kunna läsa våra bloggar. Hon gick till och med datakurser allt för att få läsa om våra vardagar.
- Alla dessa gånger hon stått i det lilla fönstret på vaktgatan och vinkat hejdå till oss och blinkat med lampan.

Det fönstret vi aldrig mer kommer att se henne stå och blinka med sin lampa i. Men det fönstret som jag ändå kommer åka till och bara hoppas, bara lite grann på att få se henne stå just där blinkandes med sin lilla lampa och se sådär lycklig ut.

Jag är ledsen över att du aldrig hann flytta hit till till oss, till Nyköping.
Jag hade kunnat träffat dig så mycket mer och så mycket oftare.
Kunde du inte bara fått en till sommar, en sommar här med oss.
Livet är inte alltid rättvist!

Kolla gärna in min och Emmas nya grymma blogg!

http://fucktards.blogg.se